Fjärde och sista delen jag rapporterar från Asienresan är verkligen en solskenshistoria som gjort avtryck när det gäller våra projekt. Definitivt är detta projekt vårt allra minsta i omfattning, men absolut ett av de mest konstiga (och engagerande). Det hela började med en kort resa i en tuktuk i Bangkok julen 2024 och som slutade någon timme senare med att vi lovat köpa en tuktuk åt chauffören som heter Meng.

Tyvärr går det inte att komma åt den blogg jag skrev i vintras, men i korthet så frågade vi Meng hur hans business gick, Han berättade att han drog in 800-1000 Bath per dag, betalade 600 bath i hyra för sin tuktuk, 150 Bath för mat, 150 Bath för bensin och 100 Bath i hyra av rum. Han arbetar sju dagar i veckan och börjar kl 6.00 på morgonen och måste i princip köra tills han fått in sina pengar. Bussresan till och från hemmet tar 1,5 timme. Helt galet tyckte vi och det var då vi beslutade att köpa tuktuken. Efter många turer var affären i mål och sedan januari är vi kompanjoner i detta märkliga projekt.

I veckan har vi haft tuktuk-utveckling. Vi skall fräscha upp den, sätta på reklam för Astronut (som vi framgångsrikt lanserat i Thailand) och sen planerar vi ett event i januari i Bangkok på Jacks Bar bredvid Shangri-La. Bland annat skall tuktuken döpas vilket kommer att bli ett galet kul event det också. Så är du i Bangkok den 13/1 så är det bara höra av dig.

Vad har hänt då sedan köpet? Jo Meng har fått ett mycket bättre liv, han kan sluta lite tidigare på kvällarna och t o m vara ledig någon dag. Han har haft problem med ögonen så vi har haft lite personalvård. Ena ögat fixat och det andra när lågsäsongen kommer i maj. Han har börjat spara lite pengar på banken, både som buffert och tills dess han inte kan köra längre (är 64 år) och kör kanske fem år till. Målet är att spara 100.000 Bath (ca 30.000 kr) på två år som vi lovat att dubbla. Då tror vi att han har en extra morot att spara sin pengar. Det bästa av allt är att han skiner som en sol, ser mycket piggare ut och energifylld. Om och om igen visar det sig att entreprenörskap utklassar bidrag. Dessutom får han behålla självkänslan.

Vi har försökt få honom att köpa en försäkring men han säger att han aldrig krockar. Bara en gång jättelite påstår han. Till saken hör att han inte heller har något körkort, men det har gått bra ändå tycker han.

Att få bjuda Meng på lunch hos Jacks Bar var såklart något vi planerat och som kändes extra kul. Han är så tacksam för allt och trots att vi ”tjatade” på honom att passa på att ”lyxa till det” blev det bara en omelett och en flaska vatten. Restaurangbesök hör inte till vanligheterna för Meng som normalt äter tre mål mat per dag för 150 Bath (15 kr per måltid).

Nu lämnar vi Meng för denna gång. Bra att ha hjälp av min son Kasper som numera bor i Bangkok och som får jobba med planeringen till dopet.