En morgon om hopp, entreprenörskap och människors drivkraft
Denna morgon på Vakna Uppsala rörde sig ämnena mellan forskning, entreprenörskap kommunikation och engagemang – och landade, som så ofta, i något större: människor. I berättelser om driv, nyfikenhet och viljan att göra skillnad blev det tydligt hur mycket som faktiskt formas i mötet mellan människor.
Magnus Essand – forskning som räddar liv
På scen mötte vi Magnus Essand, professor vid Uppsala universitet och utsedd till Årets cancerforskare 2026. Samtalet rörde sig mellan det personliga och det vetenskapliga, där Magnus med både värme och tydlighet beskrev sin resa och sitt arbete inom immunterapi.
Han berättade om forskningen som idag nått hela vägen in i kliniken – där patienters egna immunceller programmeras om för att hitta och bekämpa cancerceller. Något som för bara några år sedan hade kunnat låta som science fiction, men som idag faktiskt hjälper människor.
“Det finns inga garantier, men det finns hopp.”
Det som berörde mest var inte tekniken i sig – utan människorna bakom och framför den. Magnus lyfte särskilt stoltheten i att ha kunnat hjälpa patienter till ett liv utan synlig cancer.
Bakom drivkraften finns också en personlig berättelse. Ett löfte han gav sin mamma som litet barn, efter att ha förlorat sin bror i cancer. Ett löfte som idag blivit verklighet – och som fortsätter driva honom framåt.
Samtalet gav också perspektiv på utvecklingen inom cancerforskning. Från att ha varit en sjukdom där få överlevde, till att idag i många fall vara behandlingsbar. Framtiden beskrevs med realism – men också med tydligt hopp.
VJU – entreprenörskap, kreativitet och glädjen i att bygga
Vi fick också möta Jesper och Björn från VJU, en digital marknadsföringsbyrå med rötterna i Uppsala. Ett samtal som präglades av energi, humor och en tydlig kärna: att bygga något man själv vill vara en del av.
VJU beskriver sitt arbete som en kombination av strategi, hantverk och effekt – där de följer bolag från idé till genomförande. Men det som verkligen sticker ut är synen på arbetet och kulturen.
“Det handlar inte bara om vad som är snyggt – utan vad som faktiskt fungerar.”
Det är enkelt sagt, men märks tydligt i hur de pratar om sin vardag. Frihet i rollerna, utrymme att skapa och en vilja att göra mer än vad som förväntas.
De lyfte också vikten av det lokala sammanhanget. Att bidra till Uppsalas näringsliv, stötta andra verksamheter och vara en del av något större än den egna affären. Ett synsätt där företagande och samhällsengagemang går hand i hand.
Samtalet rörde även AI – som ett verktyg, men inte en ersättning. För VJU handlar det fortfarande om kunskap, hantverk och förmågan att avgöra vad som faktiskt är rätt – inte bara vad som ser bra ut.
Björn Dahlman – skratt som förändrar liv
Vi fick också möta Björn Dahlman från Clowner utan gränser – ett samtal som började i skratt men snabbt landade i något betydligt djupare.
Björn berättar om sin resa från skådespelare till clown, och hur det som började i nyfikenhet blev ett kall. Ett arbete där scenen inte alltid är en teater – utan ofta en plats där livet är som mest skört.
“Vi har aldrig sett våra mammor skratta.”
Clowner utan gränser arbetar i några av världens mest utsatta miljöer. I flyktingläger, katastrofområden och platser där barn lever i verkligheter som är svåra att ta in.
Och ändå – mitt i allt det – finns skrattet.
Björn beskriver clownens roll som något mer än underhållning. Det handlar om närvaro. Att se människor i ögonen och förmedla något enkelt men avgörande: du är viktig.
Samtalet rörde sig genom starka berättelser. Om barn på flykt som bär med sig minnet av en föreställning genom Europa. Om flickor i Mumbais red light district som genom mötet med clowner börjar drömma om något annat än den verklighet de fötts in i.
Från att leka det de sett – till att själva stå på scen. Till att skapa något eget. Till att förändra sin riktning i livet. Det är berättelser som är svåra att ta in – men också svåra att glömma. Och kanske är det just där styrkan finns.
I att förändring inte alltid börjar stort. Ibland börjar den med ett skratt.
Forsränningen – tradition, gemenskap och mod att kasta sig ut
Mot slutet av morgonen skiftade samtalet ton – till något som för många i Uppsala är lika självklart som våren själv: forsränningen.
Vi mötte Nora och Malin från UTN som ansvarar för ett av stadens mest ikoniska arrangemang under sista april.
Forsränningen är en tradition som samlar studenter, företag och Uppsalabor – där kreativitet, mod och en stor portion humor möts längs Fyrisån.
“Du bygger något – och hoppas att det håller.”
Det handlar om att bygga sin egen flotte, kasta sig ut och ta sig genom fallen – med publikens jubel längs ån.
Men bakom det lekfulla finns också struktur, ansvar och ett stort engagemang. Säkerhet, planering och samarbete med polis, räddningstjänst och organisationer är en självklar del av arbetet.
Vi fick också en påminnelse om bredden i arrangemanget. Från familjedagen där intäkter går till Akademiska sjukhusets barnfond – till själva tävlingsdagen som blivit något av en lokal högtid.
En tradition som visar hur möten, upplevelser och gemenskap kan skapa något som lever vidare – år efter år.
Ett gemensamt perspektiv
Från cancerforskning till clowneri. Från entreprenörskap till forsränning.
Det kan låta som helt olika världar – men under ytan finns samma driv. Att bidra. Att skapa. Att göra skillnad, på sitt sätt.
Dagens möte påminde oss om att det inte alltid handlar om stora system eller perfekta planer.
Ibland handlar det om något enklare:
Att våga mötas. Att våga testa. Och att, mitt i allt – inte glömma bort att skratta.
